Därför säger vi nej till ensamkommande barn | Sverigedemokraterna i Gävle

Därför säger vi nej till ensamkommande barn

Debattartikel inskickad till lokalmedia, den har ännu ej publicerats.
Nu väljer vi att släppa den på hemsidan för att närmare förklara vårt ställningstagande.

På kommunfullmäktigemötet i Gävle den 3 mars beslutade kommunen att ansvara för 15 st ensamkommande barn. Sverigedemokraterna ville som enda parti avslå förslaget men röstades ner.
Vi vill här förklara närmare varför vi inte vill att kommun skall ta emot dessa barn.

De barn som kommer till Sverige, har utsatts för en lång resa och mycket obehag för att komma hit. En resa barnen själva inte kunnat planera, utan som gjorts möjlig genom föräldrarnas förtjänst. Alla kan vi sätta oss in i vilket tungt ansvar och höga förväntningar barnen tvingas bära med sig att ensam anlända till främmande land som ”ensamkommande barn”. Detta i syfte att föräldrar och släkt sedan ser en möjlighet att få uppehälle i Sverige utan att behöva söka asyl.

Vi anser inte att man därmed tar ett gott ansvar för sina barn i det man dels försätter dessa för stark psykisk press, och dels för risker att på vägen hamna i kriminalitet, missbruk och prostitution. Många av de barn som sänds ut för att komma till Sverige kommer aldrig fram vilket innebär olyckliga trauman.

Så varför skickar man ut barn på en sådan här resa? I första hand handlar det om familjer som vanligtvis inte får asyl i Sverige. Deras skyddsbehov är inte av den omfattning som asylkraven har. Det är därför man genom ”ensamkommande barn” kringgår asylreglerna genom att skicka sina barn till Sverige. Som praxis får de uppehållstillstånd då de saknar föräldrar, och efter en tid kommer sedan i många fall, barnens föräldrar och resterande familj och får uppehållstillstånd i Sverige av anknytningsskäl till barnen.

Av den anledningen så ser vi idag en kraftig ökning av ensamkommande barn. Från ett hundratal 2002 till 1264 st 2007. Från 2006 till 2007 ökade antalet ensamkommande barn med 50 %. Under 2007 var det 345 st föräldrar som kom i efterhand och sökte uppehälle genom anknytning till barnen, nu har vi nog bara sett en början på hur många som kommer komma i efterhand med anknytningsskäl. Det är just detta medvetna system som gjort att barnen fått benämningen ankarbarn.

Det är viktigt att ha bakgrundsfakta när vi fattar beslut kring ensamkommande barn. I ett första skede kan det verka som en humanitär gärning att kommunen tar emot ensamkommande barn. Vi Sverigedemokrater sade därför nej till överenskommelsen om mottagande av barn för att de ska slippa utnyttjas i manipulerande syften. Vi vill på så sätt förmå regeringen att ändra reglerna för ensamkommande barn, så att det inte går att skicka ut sina barn för att i slutänden förmå mottagarlandet att ge hela familjen uppehälle. Får ett ensamkommande barn uppehälle så får föräldrarna även automatiskt uppehälle genom sin anhörighetsanknytning.

Vid asylsökan skall man inte tolerera att vuxna skickar ut ensamma barn ut i världen som uppgift att söka uppehälle för hela familjen. Nu när vi sagt ja till överenskommelsen om mottagande av ensamkommande barn, så innebär det att man kommer fortsätta att skicka ut barn för att söka uppehälle. Barn som fortsatt kommer att få lida psykiskt, riskera att hamna i kriminalitet, prostitution och för att kanske aldrig återförenas med sina föräldrar igen.

Vi vill hjälpa människor i nöd på bästa sätt. Detta genom att verka i närområdena, där vi får möjligheten att hjälpa de verkligt skyddsbehövande och samtidigt kunna hjälpa många fler för samma summa pengar. Den kostnad som vi idag ser för invandringspolitiken är omfattande och samtidigt mycket ineffektiv. På fullmäktigemötet hade säkert de övriga partierna en ambition att hjälpa barnen men insåg inte vilka konsekvenser det får.

0 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.